Trots

Min lilla tjej börjar bli lite trotsig. Hon vill göra allt själv, bråkar när man ska klä på henne, blir lätt arg om hon inte får som hon vill eller om man säger till henne, går iväg, lyssnar inte, ritar på bordet.  Ja det vanliga som trots handlar om. Som finns i varje barns utveckling. När självständigheten vill komma fram. Dock väldigt jobbigt för oss föräldrar som får kämpa och försöka vara bestämda och ta fighten. Keylahs trots började speciellt nu när hon börjat på dagis. Hon ser väl hur dom äldre barnen beter sig och härmar dom. Plus att hon kan mer och mer och vill klara det mesta själv. Och tål inte att inte få det hon vill. Kan sluta med skrik och gråt. Lägger sig på golvet och skriker. Men det går i vågor. Hon är en otroligt försiktig, snäll och mogen liten tjej som bryr sig om alla runt omkring. Tröstar när någon är ledsen, pussas och kramas, hjälper till, vill vara med, glad, social och tänker till i allt hon gör. Jag som känner mig stressad och orolig över mycket i livet tycker att denna trots är väldigt jobbig och krävande. Att vara bestämt och sätta gränser är inte min starka sida. Men jag gör det ändå. Förutom att jag kan ge med mig ibland också. Vilket är det värsta man kan göra som förälder. Men man gör sitt bästa. Tror dom flesta föräldrar tänker i samma banor att man vill vara snäll, ge det barnen vill ha, göra barnet glad, osv. Vilket kanske inte är så bra i längden då det resulterar till att barnen tar för givet att den kan få alla den pekar på och styra och ställa hur som helst. Det bästa är väl att man har sina regler och gränser som man håller. Att man kanske ger godis eller något lite godare en dag i veckan, inte ge med sig med vissa saker utan lära barnen att det får den inte göra och tvärtom, vissa saker är ajaj (alltid), och sen får man ta fighten när man måste säga nej till något barnet vill ha. I vår fall slutar det oftast med att Keylah kommer gråtandes till min famn och säger ”mamma, mamma” och kramar om mig. I förståelse hoppas jag. Eller kanske manipulation. Ja, dessa små barn är otroligt smarta. Men som det sägs, var bestämd men inte skrämmande. Ha samma regler hela tiden. Kanske erbjuda något annat som passar bättre eller börja leka med något annat som går bra att leka med. Jag hoppas bara inte att Keylah blir ett sånt barn som lägger sig på golvet i affärerna och skriker och trotsar emot för mycket. Jag ska kämpa emot!

Hur gör ni när era barn trotsar? När började dom trotsa? Vad har ni för regler och gränser?