Mamma till Keylah

Det ekar tomt i lägenheten ikväll. Keylahs pappa och syskon åkte hem idag, efter nästan 1 vecka hos oss. Det har varit helt underbara dagar fyllda med lek, film, god mat och massa skratt. Jag älskar att se barnen tillsammans, som jag sagt 100 gånger. Det värmer hela min själ. Och jag ser verkligen hur bra Keylah mår när hon har sina halvsyskon vid sig och när hon får ha mamma och pappa på samma gång. Hennes glädje är min glädje. Jag vet vad hon vill ha, vad hon känner och när hon mår som bäst. Och det gör hon när alla vi är samlade. Och det gör även jag. Dom har dagarna har varit helt fridfulla och allt har varit helt perfekt. Jag ville aldrig att dom skulle ta slut. Och jag är ju en sån människa som känner mina känslor 100 gånger starkare. Så jag satt med  tårar när dom gick och har haft en klump i magen sen dess. Jätte jobbigt. Jag hatar att vara ensam och när en vana blir bruten. Blir nog ingen sömn för min del inatt. Keylah somnade dock för en stund sen i min famn och ligger nu nedbäddad i sängen. Jag ska bara kolla på tv och ta det lugnt. Så får vi se hur länge jag håller mig upp.

Första natten själva i nya hemmet, känns jobbigt. Vi flyttade in samma dag hennes pappa och syskon kom så det känns som att börja om på nytt nu med att känna sig trygg och hemma här. Vilket jag började göra. Nästan allt är på plats och jag börjar trivas. Jag hoppas det kommer kännas bättre och bättre och att vi kommer ha många fina stunder här. I vårt nya hem.

Nya året är här och redan några dagar har gått. Känns ju lite sjukt. Redan 2015. Och som jag skrev innan hoppas jag att det blir ett bättre år än 2014. Det har varit väldigt tufft för oss, speciellt för mig som kämpar mot en djup depression som jagar mig dag som natt, varje sekund i min vardag. Något jag inte varit så öppen med förutom att ni kanske läst att jag ofta är trött, irriterad och har ångest. Vilket är känslor jag känner ofta. Som tar över mig och får mig att må väldigt väldigt dåligt. Jag vill gärna skriva av mig, då jag inte har så många att prata med, och funderar på att berätta min historia, på bloggen. Lite om dom senaste åren, vad jag/vi gått igenom. Vad som gjort mig till den jag är idag. Och ni får självklart ge önskemål och ställa frågor angående detta, om det är något ni undrar över. Mina relationer, Keylahs första år, mm. Vad ni vill. Jag ska få börja gå till en psykolog nu i Januari som har möjlighet att träffas den dagen i veckan som jag kan, den ända dagen. Så jag hoppas att verkligen att personen passar mig och att jag kan få prata ur och börja bearbeta det jag gått igenom.

Många bra minnen att minnas från 2014 också självklart. Varje dag med min älskade dotter gör mig lycklig, min fina gåva. Och att se henne växa och utvecklas betyder allt. Jag önskar bara att jag kunde ge henne mer, mer av allt. Och att hon slapp lida för att jag gör det. Jag vill verkligen förändra, för henne. Mitt allt.

Ta hand om er ♡