Förlåt för att jag är så ytlig och tråkig här på bloggen.. Funderar på att ta en paus härifrån. Men tar ändå emot för jag gillar att skriva av mig.. Men händer ändå inget speciellt i mitt liv och om jag ska vara ärlig mår jag inte alls bra och ska verkligen försöka ta tag i det och skaffa hjälp. Jag är bara så rädd att ingen ska förstå mig och säga att det inte finns något att göra. Känner mig hopplös, trött, ledsen, förvirrad, stressad, deprimerad.. Dessa sömnlösa nätter tar kål på mig och det gör mig till ett sämre jag. Har tappat en så stor del av min personlighet och min glädje efter så mycket som har hänt. Förlorat så många nära som gjort att jag fått jätte dålig självkänsla. Kan inte va mig själv, kan inte säga hur jag tycker och känner. För att inte bli dömd. Känns som man ska vara tyst om allt dåligt annars blir man stämplad som negativ och egoistisk.. Sorry att bloggen får lida. Får se hur jag gör..
Ta hand om er fina ni! ♡
