Söndagen slutade med 112

Kvällen börjar bli sen och nu är det iaf dags för oss att sova. Tänker alltid att jag ska göra det här och det här och det här när Keylah somnat, men jag orkar inte. Punkt slut. Efter en arbetsdag är jag så trött och när jag har nattat Keylah vill jag bara sova. Vilket jag också behöver.

Jag har jobbat idag och som jag nämnt förut jobbar jag till 3 denna vecka plus fredag. Så det blir ingen långhelg för oss. Men det hade vi denna helg, hela 4 dagar då vi blev hemma igår pga något som hände i söndags. Berättar mer om det snart! Har inte hänt mycket mer idag. Saknar min älskling så mycket som var på dagis. Hämtade henne, åkte hem och lagade middag. Sen har vi lekt och kollat på film innan hon somnade. Mitt hjärta.

Till söndagen. Som blev en dramatisk kväll för min del. Hade gått och lagt mig och fick lite ont i hjärtat och tungt och andas (som jag nästan alltid får när jag ska sova). Låg med det en stund och började tänka på att jag måste kolla upp det någon dag. Man ska ju inte ha ont i hjärtat. Var som stickande nålar. Och när jag börjar tänka exploderar mina tankar och jag börjar oroa mig och mår dåligt. Jag skulle sätta mig upp och se om känslan blev bättre men det blev sämre och då ringa jag mamma, men hann bara några signaler sen började hela min kropp skaka, mitt hjärta slog i 180, jag började hyperventilera och det stack i händerna. Det första jag gör är att öppna ytterdörren så den inte är stängd om något händer mig så Keylah ligger där helt hjälplös. Jag ringer 112, där det är väntetid. Men får tillslut prata med någon som skickar en ambulans. Får vänta ca 20 min sen kom 2 män som följde med mig upp och undersökte mig med EKG, blodprov, mm. Allt såg bra ut och det som hände var att jag fick en panikångestattack. Troligen. Männen ringde sjukhuset för att kolla om dom borde ta dit mig men jag fick ju såklart avgöra själv och i och med att proverna såg bra ut så visste jag att det inte var något akut. Dom rekommenderade iaf att jag skulle besöka en läkare för att se om det något mer än bara det psykiska som påverkar smärtorna. Min känsla och den tunga andningen försvann inte och min mamma var snäll och tog en taxi hit. Klockan blev jättemycket och jag sov knappt vilket gjorde att jag inte jobbade i måndags.

Så kan det gå när man känner sig stressad, orolig, ångestfull och med en hel del i ryggsäcken. Inte roligt alls..

Jag hoppas jag kan sova bättre inatt. Mamma sov kvar 2 nätter och umgicks med oss igår och åkte hem idag. Bästa mamma!

Hoppas ni mår bra iaf! Ta hand om er ♡