I min fantasi

Jag brukar ofta gå och beundra hur andra bor.. Och fantisera att vi bor där, i en stor lägenhet eller ett hus med uteplats. Nedanför mig finns några radhus där alla som bor har 3 våningar i sitt hus, minst 5 rum och uteplats. Hur lyxigt är inte det? Blir helt pirrig i magen när jag ser dom husen och önskar att vi ägde ett sånt. Hur mycket jag skulle uppskatta det och hur glad jag skulle vara. Och hur bra skulle det inte va för K, stora utrymmen att springa på, vara ute och leka när som helst? Lycka säger jag.. Och en dröm.. När jag tänker på hur jag har det just nu och jämför med andra, så skäms jag.. Jag har inte ens något jag kan kalla mitt. Jag kan aldrig vara glad för det jag har just nu för jag måste alltid oroa mig för framtiden. Pengar och bostad vill jag bara spy på just nu. Men jag blir så otroligt glad för andra som har det bra och lyckas. Verkligen. Vissa har tur, vissa får kämpa, vissa träffar en partner och bygger upp något fint tillsammans. Ibland vill jag bara lägga mig ner och ge upp, när ska vi få det bra? Jag vill ju ge min dotter det bästa. Folk tror säkert jag sitter hemma på arslet och inte gör någonting. Men jag k.ä.m.p.a.r mer eller mindre varje dag. Är det inte att fysiskt söka jobb, lägenheten, ringa hit och dit och be om hjälp, så flyger tankarna i mitt huvud 24/7 och försöker komma på hur jag ska lösa allt, hur jag ska göra imorgon, en nu lösning på problemet. Men aldrig händer det något. Alltid nej, nej och åter nej. Som att putta en vägg. Hopplösheten man känner, dåliga samvetet, ångesten. Det är bara en del. För vissa är livet så orättvist. Jag har min stora dröm i livet, och en dag är jag där, men det kommer ta sin tid. Och hur jag tar mig dit? Det är bara ödet som bestämmer. Jag ser min dröm hos så många andra. Och känner deras lycka.